Siu Nim Tao – liten ide´form


bruce-lee-snt
(Bruce Lee gör Siu Nim Tao)

Siu nim tau betyder liten idé. De finns en del som menar att formen har fått sitt namn från Saam pai fat-formen (tre bugningar till Buddha). Denna form finns idag i Weng chun systemet. Den kände Wing Tsun-utövaren Apotekaren Leung Jan ska enligt en del ha förkortat Saam pai fat formen och kommit fram med en liten idé form. Det är ett välkänt faktum att Leung Jan även förkortade Wing Tsun systemet när han blev äldre. Därför känns det rimligt att han även förkortade formen. En del Wing Tsun-utövare i Fat-Shan kallade Siu nim tau för just Saam pai fat. Detta må de lärda tvista om, och glöm inte att som vanligt när det gäller kampkonst så finns det mycket politik och prestige bakom alla olika påstående.

Där finns också en filosofisk tanke bakom liten idé översättningen, vilket är mycket mer användbart och intressant för oss utövare. Då Siu nim tau är den form som nybörjaren nästan alltid inleder sin Wing Tsun karriär med (därmed inte sagt att SNT är en nybörjarform) så talar den om för nybörjaren hur han ska agerar som just Wing Tsun elev. Det innebär att eleven inte ska fundera vad man använder de olika teknikerna till. För en elev som är upptagen med att fundera på vad han ska lära sig i framtiden, kommer att misslyckas att lära sig det som är i nuet.

Jag ska ta ett exempel. För många år sen kom där in en kille som ville lära sig Wing Tsun för han gillade snabba hand attacker. Han tränade själv Tae Kwon Do och menade att det skulle bli den perfekta kombinationen, snabba händer och fötter. Då Wing Tsun är ett system som är till för att den lilla mannen eller kvinnan ska kunna försvara sig mot någon som är större än en själv, så kan vi inte hålla oss på ett avstånd från vår motståndare (eftersom motståndaren har längre armar och ben och på så sätt kan nå oss utan att vi kan nå dem). Därför är Wing Tsun ett närstrids system. Tae Kwon Do är precis tvärtom, här vill man hålla ett avstånd mot sin motståndare för att kunna få utrymme för sina sparkar. Poängen jag vill komma till är att denna elev inte hade en liten idé när han började träna, utan en egen superstor idé som gjorde att han slutade efter en träning när han förstod att de två systemen inte alls var kompatibla med varandra.

Jag kan också tänka mig att det är vanligt att nybörjaren tänker att kedjeslagen är ganska lätt att lära, däremot är fotarbetet så svårt att man nästan ignorerar detta. Redan där har eleven en stor idé; kedjeslag med hemmagjort fotarbete. Vad nybörjaren inte inser är att Wing Tsun systemet hela tiden bygger som små tegelstenar ett stort hus, där varje sten är viktig och inte utbytbar.

Jag stöter ibland på nybörjare som hela tiden frågar; men om motståndaren gör så här..? Detta går nästan alltid över efter någon månad in i träningen, då har eleven börjat förstå att systemet har svar på alla frågorna eller att principerna svarar på frågorna till eleven. Att ha massor av frågor ser jag inte som en fördel utan detta hindrar eleven att utvecklas. Även om detta oftast går över, så hindrar ifrågasättandet, tvivlen och motståndet även träningspartnern och instruktören får lägga ner mer energi på den tveksamme eleven. Detta får inte uppfattas som att eleven inte ska tänka själv, tvärtom detta är väldigt viktigt för den fortsatta utvecklingen. Men att ifrågasätta en övning som man gjort 3-4 gånger är inte konstruktivt. Därför är svaret oftast på dessa frågor: Fråga igen när du gjort övningen tiotusen gånger, och behåll en liten idé till dess.

Dessa små idéer är till för nybörjaren. Men där finns en liten idé i presentationen av själva systemet. Enligt sägnen så innebar den att innan Wing Tsun fanns, så var alla kung fu systemen uppbyggda på samma sätt. Där tanken var att om din motståndare anfaller med attack A så är lösningen försvar A. För attack B är lösningen försvar B o.s.v. Så förutbestämda attacker försvarades med förutbestämda försvar. Detta var inte Wing Tsun idé då kombinationerna skulle bli ofantligt många och svårt att hinna välja vilket försvar som ska användas mot den attack som kommer emot en i full fart. Därför menar man att Siu nim tau (liten idé form) föreslår för nybörjaren att först måste han/hon tömma sitt huvud från förutbestämda mönster för att kunna lära sig ett helt nytt koncept.

Men för mig och för många som tränar så är den verkliga utmaningen med konceptet ”liten idé” absolut inte på nybörjarnivå utan på master nivå. Denna utmaning gör att Wing Tsun blir fascinerande och aldrig slutar att inspirera en. Vad jag pratar om är att det är väldigt lätt att ha en anfallsidé, en favoritkombination som alltid lyckas, men när den inte gör det för din motståndare lyckas försvara sig är det lätt att stelna till och gärna försöka pressa med muskelkraft igenom den redan misslyckade attacken. Här kommer liten idé konceptet in. Du ska bara ha en liten idé när du anfaller och inte fastna i ditt förutbestämda mönster som har varit framgångsrikt innan, utan följa Wing Tsun mottot som låter: ”Changing according to the changing of the enemy”.

Sisuk Lars Olsson
Helsingborgs Wing Tsun skola