Den siste stridande Shaolinmunken


 



Det finns många informationskällor om Seh Koh Sum – denna storhet. Vissa kommer ihåg honom som Lim Tian Par (In), hans givna namn som Ya Hong (Ah Hoong) som betyder: ”Välkommen”. Ett annat namn som finns i dessa annaler är Tian Bao (Tien Pha). Han hade också smeknamnet: ”Fei Taian Bao” som betyder ”Flygande Leopard”.

Han var en av 4 bröder i familjen och förteckningar över familjen visar att han var den andra sonen. Från en väldigt tidigt ålder så ansågs han vara ett tidigt utvecklat barn, mycket intelligent och extremt fokuserad på vad han ville bli när han blev stor; En stridande Shaolinmunk . Han var en mycket bestämd ung man. Han läste alla böcker och texter han kunde hitta om Traditionell Kinesisk Medicin. Han är ihågkommen som en man med ett väldigt stort hjärta, en omtänksam individ som var lokalt känd för att vara villig att hjälpa folk på alla sätt han kunde.

Han studerade ihärdigt under något som var en svår tid för en fattig familj. Han visste att om han skulle ägna sitt liv åt att hjälpa och skydda andra, att bara bota deras krämpor inte var nog. För att verkligen hjälpa de nödställda så var han tvungen att sålla agnarna från vetet och måste därför också lära sig kampkonst.

Dessa tider var väldigt annorlunda jämfört med våra, ett annat sorts samhälle helt enkelt. Stora gäng med banditer drev omkring i landet och en polis som vi känner den idag fanns helt enkelt inte. Allt som oftast så växte byar upp omkring Shaolintempel, allt för att söka skydd hos de stridande munkarna.


1896, vid en ålder av 10 år, så började Seh Koh Sum sina studier, han blev elev till Cheo Hok Piew från Shung Tung provinsen, en mästare i det Norra Shaolinsystemet.

Norrshaolin är ett mycket krävande system. Det kräver stor styrka och flexibilitet. Det inbegriper höga sparkar och nästan helt akrobatiska tekniker, som passar bra till uppvisningar på marknader i de städer och byar som de besökte. Mycket av den här sortens Kung Fu tekniker kan ses i uppvisningar av modern Wushu.

Enligt vissa källor så undervisades Seh Koh Sum också i Ngo Char Kuen (5 Stamfäders Kung Fu) som kommer ifrån det södra Shaolintemplet och som var väldigt populärt i provinsen Fukien vid den här tiden.

Allt eftersom Cheo Hok Piew reste vida kring så följde hans unga lärjunge med honom bärandes på hans bagage och assisterande i behandlingarna. Han deltog också i kampkonstdemonstrationerna. Kampkonst och Traditionell kinesisk medicin går hand i hand i Kina. Det här var en en mycket lärorik och äventyrlig period för lärljungen och visade honom vägen till hans öde som en stridande munk i den legendariska shaolintraditionen.

När han var 13 så inträdde han för första gången i klostret. Han accepterades som en elev vid Chen Im klostret, i Hui An. Där studerade han med sin mästare Heng Liong Siong Lin.

Kort därefter sändes han som lärjunge till Mui Hong San templet i Putien distriktet för att fortsätta sin studier i buddhism och meditation. Klostret låg väldigt nära platsen för det ursprungliga Shaolintemplet. Efter mycket studerande så blev förordnad som munk och fick namnet Koh Sum. Detta var början på ett nytt liv som munk och ett viktigt steg mot förverkligandet av den unge Fien Tien Baos drömmar.


foto: © Songshan Shaolin www.songshanshaolin.org

Efter förordnandet som munk och slutförandet av hans grundläggande studier så krävde hans order att han skulle resa runt i landet för att predika och diskutera sutror med andra munkar och lekmän. Detta var en viktig del i en munks utveckling. De måste inte bara känna kunna sutrorna utan även förstå dem. Ännu idag så kan man se hur munkarna i vilket buddistempel som helst i heta diskutioner om den verkliga meningen i sutrorna där de slår ihop handflatorna för att understryka sina uttalanden och teorier.

Han reste runt i Kina i 6 år. Under denna tid inte bara studerade han buddhism utan besökte och lärde av många kampkonstmästare. Hela tiden så utökade han sin förståelse av Shaolin kampkonst. Under sina färder så hittade han templet Nanhai Puji (Cher Chiang Lam Hai Por Chay). Där började han studera under en munk som kallades Sek Hui Jing (Hui Cheng) som en lärljunge av 47:e generationen av Shaolin traditionella kampkonst och en direkt ättling till en av de 5 mästare (de vördnadsvärda 5) som flydde från förstörelsen och brännandet av det ursprungliga Shaolintemplet.

Sek Koh Sum började en seriös studietid av Shaolin traditionerna under Sek Hui Jing (Sek är en titel som ges till äldre munkar och kan översättas med ärevördig 2 eller vörnadsvärd). Sek Koh Sum stannade där och tränade ihärdigt i 10 år, där han var en heltidsstudent i den stränga och disciplinerade regim som den shaolinska stridsmunken. Seh Koh Sum gick in för det här med samma beslutsamhet som han hade visat som barn.

Så slutligen arbetade han på sit livs dröm, att vara en riktig Shaolinmunk. Så småningom så namngavs han som en 49:e generationens lärljunge. Medan han var i templet så fortsatte han sina studier i kinesisk akupunktur, för att så småningom uppnå mycket hög kunnighet i dessa discipliner. Hans önskan var ett utrota sjukdomar för alla. Speciellt de fattiga och de som behövde hjälp.

Seh Koh Sum var den enda lärljungen hans mästare hade som tillhörde den så kallade inre cirkeln. Han svor på att aldrig visa upp eller lära ut kampkonsten till utomstående, och han for iväg igen för at resa och predika igen 1926, då han var 40, den här gången utanför Kina. Han slog sig till en början ner i Vietnam.

Efter att under en tid ha predikat Sutrorna så lämnade han Vietnam för att sprida Buddhas läror till Burma, Singapore, Malaysia och Indonesien. På alla ställen han besökte så behandlade han de sjuka, de med krämpor och predikade dessutom sutrorna.

Det är faktiskt så att han fick störst rykte för sitt arbete för det fattiga. I moderna tider så hade han blivit sedd som en Moder Teresa liknande figur, ägnande hela sin tid åt vårda och hjälpa de människor som mest behövde det, fritt givande av de medicinska kunskaper som han hade arbetat så hårt med att skaffa sig.

Han tillbringade 21 år vid Zhen Yuan Gong templet i Medan på Sumatra, där han till slut blev utnämnd till Abbot. Då han blev äldre så beslutade han sig för att fråga om tillåtelse att sprida Shaolinlärorna. Han hade lärt sig så mycket och kände att det hade varit bortkastat om han inte vidarebefordrade det till andra. Vad var poängen med stort lärande och stor visdom om man inte delade den med någon?

Fortsättning följer…


foto: föreställande Seh Koh Sum